att allt kan bli så.. wrong

Du ska då fan inte tro att detta är en grej som du kan fortsätta med, jag är så jäkla trött på det här nu! Nu får det verkligen få ett slut med ditt jäkla skitsnack. Har du inget bättre för dig än att sitta och snacka om mig som att det var helt okej. Jag är inte klar med dig än, du ska få tillbaka, tyvärr du bråkar med fel person, jag ger aldrig upp. ALDRIG! Och detta ska verkligen inte sluta här och nu! Du ska få tillbaka jag svär på allt! Jag är så förbannad just nu att jag kokar, har aldrig varit så jäkla arg på bara en person. Du kan aldrig säga hela sanning utan det blir kringelikrok vägar. Du kommer aldrig komma någonstans med ditt liv om du fortsätter såhär, det kan jag lova dig. Och jag varnar dig! Ingen kommer kunna lita på en människa som dig och ingen kommer kunna ha någon respekt för dig! I mina ögon är du lika värd som skitet under mina skor. Och hur kan du snacka massa skit till min ''bästa vän''? Hur lågt är inte det? Som att det skulle få dig att se bättre ut än mig, haha no way girl. Vakna upp, livet är inte på rosa moln gumman. Du kommer få tillbaka, det kan jag svära på.


Och tack för att du finns, jag älskar dig gumman! Du vet vem du är.<3

/My


was it all in vain?

gosh, klockan är halv 4 och jag kan fucking inte somna..Känner mig inte alls trött.. Helt sjukt..

I liked u, too much.

/My


...

mår så jävla dåligt just nu :/ att allt kan gå så jävla fel, fyfan..

/My


...

Vet inte hur jag ska börja, men det är väldigt krångligt och svårt just nu. Jag förstår dig, förstår hur du tänker. Har oxå varit där. Det vet du om, vi var där tillsammans. Vi trodde att vi var dom enda, dom enda på hela jorden. , jag trodde vi var den vänskapen som låg på en så pass hög nivå som ingen någonsin kunde nå, trodde jag kunde säga allt till dig och att du skulle förstå allt jag sa, men med tiden har jag börjat inse att jag glider isär från dig mer och mer men du står fortfarande kvar på samma plats. Du förstår inte hur det verkliga livet är. Jag har tänkt efter allt vi har gått igenom, we were so close. Sa allt till varandra. Vi hade bara varandra, vi litade bara på varandra. Men efter allt detta, så börjar jag tänka, har jag verkligen fått det stödet varje gång jag behövde det? När jag har mått dåligt, har jag någonsin fått höra dom orden som får än att känna sig starkare? Jag tvekar. Någonstans känner jag att jag behöver dom orden, bara få höra att ''det kommer lösa sig, tänk inte för mycket på det osv'' Man behöver få höra dom orden ibland, för att må bättre, för att känna att någon finns på ens sida, att någon bryr sig. Alla bråk vi har varit med om har alltid slutat olöst. Alltid du som ska ha rätt, du vägrar att lyssna och ens förstå, du vill inte förstå. Du ska alltid ha rätt. Jag hatar verkligen att bråka med dig, det är verkligen det värsta som kan hända, för jag vet att det alltid kommer vara du som står högst upp och alltid ska ha rätt. Jag vet det. Det är inget att säga emot, det bara är så, och vill bara att du ska förstå hur jag känner ibland. Jag är inte sur eller något, mest besviken. Förstår att du oxå är besviken på mig. Det handlar inte om svaghet, det handlar om något helt annat. Jag vet att jag kan vara svag men inte i denna situationen. Jag känner mig själv bäst. Jag känner även att jag inte funnits där för dig alla gånger heller. Men nu kanske det redan är försent, det kanske har sitt slut här och nu. Jag kanske förstörde det, vi kanske inte är så bra vänner som vi trodde. Du har en helt annan syn på mig och jag har en helt annan syn på dig, men jag förstår dig, som jag skrev innan, du står fortfarande kvar på samma plats.. But one day, you will understand me. I promise...


förlåt bloggen, ingen lär nog förstå, men denna texten är till en person, var tvungen att skriva av mig lite..

/My

RSS 2.0